Månen: En aktiv ET-base?

Sergev Koroljev og Jurij Gagarin – døde, for hva ? Når Khrustsovs tøvær var over i 1964 kom Bresjnev på banen. Koroljev og Gagarin kom etter kort tid på kolisjonskurs med Bresjnev. Å komme i unåde hos ledelsen var for mange den visse død i disse tider. Man kan diskutere disse to romdeltakerne i det vide og brede, men de døde brått. Koroljev i 1966 etter en operasjon og Gagarin i 1969 i en flyulykke. Koroljevs kollega hevdet noen år etter at operasjonen var totalt feilslått. Det mistenkelige med dødsfallene er at de første offisielle forklaringene ikke snerter å stemme med dem som er kommet i ettertid. De siste heller mot at de ble ryddet av veien. De visste noe! Usa hadde fått tak i saker fra den romferden Gagarin hadde foretatt. Dermed ble det ingen reaksjon fra russerne om Usa’s bløff om måneferden. Gagarin hadde sannsynligvis ikke vært i rommet. Han reiste mye rundt etter den påståtte ferden, og han ble rimelig alkoholisert etterhvert. I Frankrike fikk en journalist høre han si flere ganger at jeg hadde ikke kamera med på ferden, derfor ingen bilder. Jøss! Nyere opplysninger antyder at CIA lurte Gagarin og fikk hans sanne versjon om at det hele var en bløff. Kanskje kommer sannheten for en dag, men dette kan være en indikator på at russerne ikke rapporterte Usa’s måneferdsbløff. Det var en annen bløff først!

Det ble medbragt såkalt månestein under disse Apollo-ferdene. Hva var det slags stein ? Den ble gitt som gaver til statsledere og andre rundt om i verden, og fint prydet med plakett med tekst om månesteinen. Men da statsministeren i Nederland for noen år siden døde, ble steinen overført til Nasjonalmuseet og stilt ut (1988). Den ble forsikret for astronomiske summer. Det kom i 2006 et tips om at steinen var en falsum, og den ble undersøkt. Svaret var sjokkerende, men det var en forsteinet trebit fra et av jordens treslag. Den amerikanske ambassaden i Nederland fikk en kinkig historie å finne ut av. Det viste seg senere at det var mange slike. Siden har intet skjedd. Det er norske forskere som har forsket på månestein kalt breksje. De norske forskerne undersøkte materiale fra alle ferdene utenom den første. Det ble altså delt ut materiale i øst og vest. Den eneste lille biten som ble igjen i Norge har forsvunnet, og påstått tilbakelevert til NASA. Full av stråling naturligvis.

Så litt om sendingen og bildene under den påståtte landing. Har noen prøvd å skyte opp en litt kraftig nyttårsrakett ? Da vil man se et lite «krater» i bakken. Tenk den enorme kraften fra rakettene for å lande 15 tonn på månen, uten atmosfære. Der må det bli krater så fremt det ikke er hardere enn betong. Mindre steiner ville flydd i alle retninger. Har noen sett dette, eller hørt om det ?

Albert Einstein: «The finest emotion … is the mystic
emotion. Herein lies the germ of all art and all true science».

Menneskets søken etter forklaring på det ukjente har drevet fram mange unike opplevelser og utvikling. Men idag er for få opptatt av dette, og de som er betalt (forskere etc) har for lite tid og ressurser til å løse mange mysterier. Man er mest opptatt av seg selv og naboen, og tør ikke tenke tanker som spredes her, enda mindre skrive dem ned. Selv idag kan man bli framstilt som drømmer, til og med gal og forskrudd.

Har oversatt litt av en beretning nedskrevet av David Wilkerson, grunnlegger av Time Square Church i New York.

«En dag i august 2001 opplevde vi under en gudstjeneste usedvanlige ting i menigheter. Wilkerson fikk en beskjed ‘fra oven’ om at en stor ulykke var på vei å ramme byen. Han beskriver det som en stemme som snakket til han og flere i kirken. Det var som om det kom et varsel, hele menigheten oppfattet dette og flere prester og personer ellers i kirken begynte å gråte. Presteskapet besluttet å avbryte seremonien, og anmode alle å sitte rolig og be. Opplevelsen var så sterk at folk kom i flokk i hele 6 uker før 11.september og framsa sine bønner. De følte at en regelrett katastrofe var på vei, og den 11.7. var det et faktum. 6 uker før fikk Wilkerson varselet, men ikke hva det gjaldt, annet enn uhyrlige saker. Hendelsene i kirken er bevitnet av hundretalls personer.» Går det an ?

En vitenskapsmann skrev for få år siden en bok om klimaets utvikling. Noen som leste boken tok kontakt med forfatteren og beskylte han for plagiat. Han ble fortørnet og viste fram forskningsmateriale som underbygget hans påstander. Det var ærlig arbeid. Men saken var at allerede på 70-tallet hadde Wilkerson forutsett utviklingen og skrevet det ned og lest det opp i menigheten. Det var nesten som en blåkopi.

Den 18. 10. 1987 hadde forsamlingen møte i kirken. Wilkerson meldte om ny beskjed, denne gang at amerikansk økonomi kom til å få en kjempeknekk snart. Etter møtet ble flere enige om å gå til Wall Street den 19.10. og følge med. Wilkerson var sikker på at noe fryktelig ville hende. Børsen mistet i løpet av denne dagen 1/4 av sin verdi, og det ble panikk. Denne dagen går under navnet «den sorte mandagen.»

Wilkerson ble betraktet som superintelligent og farlig for Usa. Selv sa han at han hadde kontakt med utenomverden, og ellers var som andre, og kun ville folkets beste. Der var andre som opplevde det samme i denne kirken, men ikke så ekstremt som Wilkerson. Han forutså også sin egen død, og de som vil lese mer om Wilkerson, kommer til å få spennende tider. Men som så ofte ellers i det kontroversielle, ender det med mystisk død. Det gjorde det også i astronautmiljøet.

Brage Norin, Professor ex teoretisk fysikk, Luleå Univeristet. Del 2

”Månpresidenten”NIXON. På kvällen 20:e juli 1969 skrev Nixon i sin dagbok Presidenten höll en interplanetär kon-versation med Apollo 11 astronauterna Neil Armstrong and Edwin “Buzz” Aldrin på månen. Tidigare under dagen hade han ringt upp astronauterna och hållit sitt berömda tal – som sändes ut i nästan hela världen. Tack vare vad ni uträttat har himlarna kommit att bli en del av människans värld. Och när ni talar till oss från Stillhetens hav inspireras vi att fördubbla våra ansträngningar att bringa fred och lugn till jorden.
Den 24 juli fanns Nixon ombord på hangarfartyget Hornet för att hälsa astronauterna välkom-na tillbaka till jorden. När presidenten såg dem utbrast han entusiastiskt: Detta är den största veckan i världens historia sedan Skapelsen.
Den primitiva arten Homo Sapiens fortsätter att kriga på vår planet jorden. En vacker dag eller en mörk natt – kanske vi trots allt måste behärska tekniken att landa på en annan himla-kropp med människor. Då är det Mars som gäller. Månen är ingen lämplig miljö att leva i om vi till slut tvingas överge vårt enda hem i universum – Terra Matre – moder jord.

Vi kommer att rodna när vi förstår – gubben på månen alltid har varit ensam.

• Under senare delen av av sextiotalet fanns knappast datorer. Vi satt med räknesnurror vid universiteten. I det svenska flygvapnet fanns fortfarande ”flygande tunnan” (Saab 29) kvar. Veteranbilarna saknade nästan all elektronisk utrustning. Vi befann oss på elektronikens tidiga stenålder.
• Att halvmanuellt styra en bromraket som sitter under månlandaren och att under sex månfärder på raken lyckas landa sammanlagt tolv astronauter på månen, det klarar endast Nixon av i sin fantasi. Månlandningarna var och är en gigantisk bluff!
• Astronauterna hade ”soppatorsk” på månen. Endast en kort blick på månlandaren ”Eagle” räcker till för att inse detta. Månlandaren som släpptes från moderfarkosten (som cirkulerade runt månen med en fart på cirka 6 000 km/h) måste bromsas till nästan stillastående över månens yta innan den sänks ner och landar. När landaren sedan ska återvända till jorden måste den göra samma färd baklänges. Det fanns helt enkelt inte bränsle på månlandaren för att klara av detta.
• Månlandaren vägde cirka 12 gånger mindre än ett Boeingplan modell 747 (tomvikt). Men vid farten 6 000 km/h har landaren ungefär tre gånger mera rörelseenergi än ett Boeingplan som färdas med hastigheten 1 000 km/h! Rörelseenergin beror av hastig-heten i kvadrat (6 000 i kvadrat är 36 gånger mera än 1 000 i kvadrat). Rörelseener-gin som först ska ”bromsas bort” före landningen och sedan tillföras när månlan-daren ska dockas med moderskeppet är sex gånger större än rörelseenergin hos ett Boeingplan i full fart. Tro mig – astronauterna hade ”soppatorsk” på månen!!!
• Månen är pudrad med ett lager damm som bildats vid meteoritnedslag under miljarder år. Kratrar, i hela skalan från pyttesmå till jättelika, finns över hela månens yta. De äldsta är fyllda med måndamm och de yngsta kratrarna har bara ett tunt lager damm. Hela planeten är full med stenar i alla storlekar – från småsten till stora klippblock. Hur kan någon enda person tro på att vi törs landa med bemannade farkoster i en sådan miljö – utan att först ha testat tekniken med obemannade landare?
• Den superhemliga grupp, som skötte informationen om månlandningarna till massme-dia i världen, befann sig på minst ett ljusårs avstånd från närmaste fysiker. I sista stund styrdes månlandaren Eagle litet längre bort vid landningen. Den tilltänkta landnings-platsen visade sig vara en kraterkant. Oj, oj, oj – vilken rysare. Det fanns inte bränsle kvar till landningen mer än några få sekunder när Eagle hade landat i Stillhetens hav. Denna historiebeskrivning låter spännande – men den är obegripligt naiv.
• Landar man med hjälp av bromsraketer på månen skapas ett dammoln som ingen kan föreställa sig. En yta lika stor som en hel fotbollsplan kommer att blåsas ren. Foton av djupa skoavtryck i måndammet nära landaren är naturligtvis tagna i en studio.
• Det är en tragedi för alla inblandade att tvingas leva med månlögnerna. När vi är unga kan vi luras in i vad som helst, men när vi åldras blir vi visare. Låt alla inblandade och deras närmaste anhöriga slippa ifrån lögnerna.
• Armstrongs aska spreds nyss från ett hangarfartyg i havet. Varför stod inte hela USA stilla och firade sin hjälte? Om månlandningarna verkligen var sanna så var detta den största framgången i USA-s tekniska historia – en triumf för hela mänskligheten. Det börjar bli pinsamt – det är för många som känner till sanningen. Det är orsaken till varför inte hela USA iakttog en tyst minut för att hedra sin rymdhjälte.
• Situationen har blivit absurd. Den falska informationen om månlandningarna har nått skollitteraturen. Vi måste lära ut sanning och inte lögn i våra skolor. Nu måste folk som känner till sanningen reagera. Den enda förklaringen till att så få träder fram är naturligtvis rädsla. Lögner frodas i en rädd värld. Våra barn måste få andas sanning.

Precis allt har grävts fram om president Nixon. Han var en fulländad notorisk lögnare. Men hans största lögn – månlandningarna – återstår att avslöja. Jag hoppas att jag hjälpt sanningen en bit på vägen. Månlandningarna var ett desperat försök av den amerikanska krigsmakten att vända den växande världsopinionen mot USA-s krig i Vietnam – det är sanningen.

Har fått tillatelse fra Professor Brage Norin, teoretisk fysikk, å klippe fra noe han skrev om Saturn V samt litt til:

«EN KORT HISTORIA OM EN MÅNRAKET

Den enda raket (Saturn V) som någonsin byggts för att kunna ta människor tur och retur jorden – månen, var över 110 meter hög och drygt 10 meter i diameter. Det var en koloss.

Enligt NASA lyckades man med denna raket att sex gånger i följd landsätta människor på månen och sex gånger i följd återföra astronauterna från månen tillbaka till jorden. Precis var och en förstår vilket ovärderligt tekniskt kunnande som låg bakom denna raketdesign. Att lyckas sex gånger på raken utan incidenter betyder att tekniken var nära fulländning.

Den världsberömda journalisten Bill Bryson publicerade 2003 boken ” A short History of Nearly Everything”. Boken kom ut i svensk översättning 2011 ”En kortfattad historik över nästan allting”. Bokrecensionerna blev översvallande: ”verkar förutbestämd att bli en modern vetenskapsklassiker” (Sunday Telegraph), ”Jag tvivlar på att det har skrivits en bättre bok för lekmän om naturvetenskap” (The New York Times). Bryson blev med sin bok i ett slag en av världens mest respekterade vetenskapsjournalister. Hans utomordentligt noggranna källkontroll hyllades. Boken referenser och litteraturhänvisningar omfattar hela 46 sidor (i den svenska versionen).

Bill Bryson avslöjar i sin bok att ingen exakt vet hur Saturn V var konstruerad, eftersom avgörande ritningar ”häpnadsväckande nog, makulerades vid rymdstyrelsen NASA:s vårstädning”. Visst ska man vara renlig och städa men det går ju till överdrift om man städar bort allt. Att städa bort människans viktigaste tekniska lösningar – då har det gått för långt!

Bill Bryson är bara en av många som tagit upp denna fråga. När NASA väl hade tagit fram en fungerande raketteknik för bemannade månresor – för över 40 år sedan – varför i helskota dammar man inte av denna kunskap och tar lärdom av det vi redan lärt oss? Alla dessa misslyckade försök att landa på Mars hade kanske kunnat undvikas om vi ”vårstädat” med måtta. Nu har NASA – tack och lov – återfunnit ritningarna. De har hela tiden funnits på mikrofilm undangömda på säker plats. Allt är så totalt galet att man får problem med andhämtningen.

Lögnens soppa som kokats ihop av den militära grupp som har hållit i trådarna för de fejkade månlandningarna, är nog den värsta soppa som någonsin tillagats. Det i särklass mest ofattbara är att soppan serveras till våra barn i skolorna. Detta faktum är en stor intellektuell skam för hela västvärlden. Alla tusentals forskare som VET men som tiger är en ännu större skam.

Bill Brysons världsberömda naturvetenskapliga bok handlar om ”nästan allting” – även om svarta hål. Men boken har ett eget svart hål – inte ett enda ord om mänsklighetens allra största tekniska bedrift genom tiderna – månlandningarna. ”Armstrong” nämns – men inte den Armstrong som tog mänsklighetens första steg på månen. Det är precis på samma sätt med många stora vetenskapsböcker – kapitlet månlandningarna lyser med sin frånvaro.»

Brysons bok finnes også på norsk, og kan virkelig anbefales.

Den europeiske romfartsorganisasjonen ESA opplyser at den såkalte ISS har mange robotarmer. Hovedårsaken til dette er å minske antall dager utenfor fartøyet for astronautene. Det interessante er at ISS ferdes omlag 40 mil over jordoverflaten, og dette betyr at ISS beskyttes av jordens magnetfelt. Så og si alt av høgenergipartikler suges inn i dette feltet. Et opphold utenfor fartøyet får derfor bare skje i nødsfall – TIL TROSS FOR BESKYTTELSEN FRA JORDENS MAGNETFELT! Det er 100% sikkert at solens stråling mot månen er minst 10x farligere enn den som rammer astronauter utenfor ISS. Hvordan kunne de ha oppholdt seg på måneoverflaten under disse forholdene ? Jeg forstår det ikke.

Har før nevnt om solmaxima i den omtalte perioden for de påståtte måneferdene. I forbindelse med såkalte «solar flares» er det meget vanlig med skudd av høgenergisk gammstråling. Strålingen kommer med lysets hastighet og naturligvis uten forvarsel. Astronauter ville bli stekt innvendig, og utvikle kreft. Professor i teoretisk fysikk, Brage Norin sier: Det er godt dem bare hoppa rundt i et studio!